Noveller.nu » Robert Stjernström
Första sidan » Archive

Robert Stjernström

Noveller »

[2 Okt 2008 | Kommentarer inaktiverade för Dimitar (Robert Stjernström) | ]
Dimitar (Robert Stjernström)

Jag avskyr min älskade morfar Dimitar. Allt från den stund bussarna öppnar dörrarna och turisterna väller ut i vägdammet och morfar smackar på hästarna och vagnarna kränger fram och ställer sig till rätta. Sen står turisterna där, likbleka skandinaver, och de hostar och kisar och ser sig omkring. När stoftet skingrat sig plockar de fram kamerorna och siktar mot grisarna vid vägkanten, hönsen vid stenmuren och morfar där han står rak i ryggen och pekar med handen. Hans svarta, läderartade ansikte spricker upp i ett vitt leende när han vinkar …

Noveller »

[4 Sep 2007 | Kommentarer inaktiverade för Farmor och farfar (Robert Stjernström) | ]
Farmor och farfar (Robert Stjernström)

Farmor och farfar var inget man pratade om. Bara några gamlingar man åkte och hälsade på någon gång om året, när man ändå var i krokarna.
Pappa följde aldrig med.
Mamma stod i bakgrunden. Hon som annars pratade hela tiden så det knappt gick att avbryta henne. Nu stod hon i vardagsrummet och stirrade genom fönstret mot ingenting: en nerlagd Konsumbutik, en skola med krossade fönster, en trafiklös genomfartsled. Möjligen petade hon i pelargonerna. Nöp gulnade blad och gick och slängde i sophinken.
När hon kom tillbaka, försökte hon le. Läpparna stramade över …

Noveller »

[1 Sep 2005 | Kommentarer inaktiverade för Stöka lite grann (Robert Stjernström) | ]
Stöka lite grann (Robert Stjernström)

Thore öppnar bakdörren på bilen och tar på sig skyddsjackan. Fäster röjyxan och kniven i verktygsbältet och tar spännbandet under armen.
”Brottet som Hans-Evert Persson är skyldig till är av den art att fängelse normalt skall följa, om inte särskilda skäl föreligger.”
I hans ögon finns inga särskilda skäl – inga förmildrande omständigheter. Han drar på sig skinnhandskarna och går upp längs stentrappan mot hembygdsgården.
När han kommer upp på farstubron, skuggar han med handen mot fönstret. Känner på dörren – den är öppen. Han letar sig ut igenom entrén, den gemensamma …