Noveller.nu » noveller 2009
Första sidan » Archive

noveller 2009

Noveller »

[28 Dec 2009 | Kommentarer inaktiverade för Kajorna (Sten Johansson) | ]
Kajorna (Sten Johansson)

Det är höst och solen är svedande kall, den äter mig, jag känner ljuset mot huden, i inälvorna, det tränger igenom hjärnbarken. Jag stiger upp nästan varje dag, besöker skafferiet, klassificerar konserver, knäckebrödet lägger jag på elementet för att hårdna. Rummet är krökt, mitt närande och tärande berör varann, debet och kredit delar sin kallsvett.
Jordkällaren är inte ljusimmun, potatisen från i förfjor är bara groddar, de ligger i bakhåll. Stövlarna blev kvar där, nu är jag nyfödd igen. Naglarna raspar mot korkmattan, eller om det är muslort som klibbar vid …

Noveller »

[27 Nov 2009 | Kommentarer inaktiverade för Yatzy (Anna Nilsson) | ]
Yatzy (Anna Nilsson)

Jag håller båda händerna runt plankan och slår igen och igen och igen. Barr, pinnar och myror flyger åt alla håll medan min planka plöjer en djup, klyvande fåra genom stacken för varje slag.
– Sluta nu, snälla.
Som en ynklig varelse står hon bredvid och vrider händerna.
– Snälla, nu räcker det. Jag tycker det räcker nu. Du, sluta. Göran – sluta.
Jag vill inte höra. Hon börjar dra i min tröja och skriker
– SLUTA!
– Men vad är det?
– Sluta, jag tror det räcker nu.
– Men det var ju du som ville ha …

Noveller »

[9 Sep 2009 | Kommentarer inaktiverade för Ristningar (Michaela Lundell) | ]
Ristningar (Michaela Lundell)

Hedersomnämnande i Nafs novelltävling 2009
”Nu far vi genom en tunnel.
Nu är vi ute igen.
Nu är vi inne i en ny tunnel.
Nu blir det snart ljust igen.”
Hon ser inget. Synnerven har mörknat till en svart kabel. Han skriver orden i hennes hand. Det enda hon hör är de ringlande bokstäverna mot handflatan.
Blindheten och dövheten är hans straff. Han har svikit henne, många gånger. Så ofta att han inte vet vilken gång som fick henne att tappa synen, sedan hörseln.
Nu behöver han inte längre anstränga sig för att dölja något och han …

Noveller »

[2 Sep 2009 | Kommentarer inaktiverade för Pappa Kanpatschi och skapelsen (Ingrid Lindqvist) | ]
Pappa Kanpatschi och skapelsen (Ingrid Lindqvist)

Tredje pris i Nafs novelltävling 2009
Det var sen eftermiddag och Pappa Kanpatschi stod framåtlutad över terrassens räcke.
”Inte illa”, tänkte han. ”Inte illa alls.”
Långt borta vid Vindanoflodens strand gick rödsvartfläckiga kor och betade med mularna åt samma håll. Från lövskogen hördes kluckandet av hundratals sengojor och i högsta trädtoppen satt en grönbröstad trast och sjöng med dallrande strupe. Det luktade värme och fukt.
Grannen vattnade. På terrassen intill satt Irma Slaghauft i en solstol och smuttade på en papaplydrink. Hennes Grand Danois låg utsträckt på en filt bredvid.
”Vill ni höra en saga?” …

Noveller »

[27 Aug 2009 | Kommentarer inaktiverade för Inte alls besvärligt, inte alls (Margareta Nordin) | ]
Inte alls besvärligt, inte alls (Margareta Nordin)

Andra pris i Nafs novelltävling 2009
Det var rätt långt kvar till jul, men hon hade ett stort vitt paket med sig när vi träffades en sen eftermiddag för att fika. Jag blev lite nyfiken, men sa inget. Man kunde ju tänka att hon var tidigt ute, redan ordnat med en julklapp. Hon ställde det på golvet bredvid bordet där vi satte oss och så var det inget mer med det. Utanför fönstren svängde lamporna i träden fram och tillbaka i blåsten, snön lät vänta på sig och lamporna såg vilsekomna …

Noveller »

[25 Aug 2009 | Kommentarer inaktiverade för Nu hörs det svinga (Linda Karlsson Eldh) | ]
Nu hörs det svinga (Linda Karlsson Eldh)

Dagen Sussi och Jan fick flytta till mormor och morfar tills saker och ting skulle ordna upp sig och tills deras mamma skulle orka igen, var en snötung dag som följde en lång natt.
”Palme är död, mormor.”
Magen värkte på Sussi där hon stod i farstun och kramade handtaget på ryggsäcken. Hon förstod inte riktigt vem som var död eller varför, men bilradions dystra röster hade förvissat henne om att det var något fruktansvärt. Pappa hade rattat fram och tillbaka mellan radiostationerna, men alla hade pratat om samma sak.
”Jo, skjuten blev …

Noveller »

[30 Jun 2009 | Kommentarer inaktiverade för Svarta hingsten (Elisabeth Lahti) | ]
Svarta hingsten (Elisabeth Lahti)

Hon var lik Carina men säker är jag inte. Det är trots allt mer än tjugo år sedan jag såg henne och det verkar som om ingen riktigt vet vart hon tog vägen. Vissa påstår att hon städar i Kirunagruvan medan andra lika bestämt hävdar att hon är fotomodell i Kalifornien. Mamma säger sig ha sett henne i receptionen på Folktandvården i Luleå.
”Visst var det hon som alltid luktade så underligt?”
Carina bodde tvärs över gården och när hon kom över för att leka körde mamma alltid ut oss. Trots det …

Noveller »

[5 Maj 2009 | Kommentarer inaktiverade för Vad vi glömde (Mimmi Löfvall) | ]
Vad vi glömde (Mimmi Löfvall)

Det känns som om det alltid regnar, som om fötterna alltid är kalla och våta när jag skjuter upp dörren på morgnarna.
”Skynda på, du är sen!” ropar Helle bakom disken. Hon sorterar kvitton och ser inte upp. Klockan på väggen visar fyra minuter senare än vanligt. Fyra minuter stod jag alltså framför skyltfönstret med kniven i magen innan jag tog mig därifrån.
”Vaknat på fel sida?”
Helle har inte bara ögon i nacken, hon har dem överallt.
Jag säger ingenting, fortsätter bara in i omklädningsrummet. Där får jag i alla fall vara ifred …

Noveller »

[7 Apr 2009 | Kommentarer inaktiverade för Till min broder och bödel (Roger Forslund) | ]
Till min broder och bödel (Roger Forslund)

Ciao,
som du alltid brukade säga. Hur har du det? Mår du bättre nu? Jag bestämde mig igår för att skriva till dig, det var länge sedan vi hördes. Du trodde säkert som jag att vi nog inte skulle höras mer. Jag hamnade i något slags vakuum, som ett tidshål jag inte kunde ta mig ur, där allt stod stilla. Den där tidiga morgonen när Jane äntligen kom hem igen och stod i vår hall som en främling. Jag kan inte glömma den stunden. Och helt ärligt, det borde ha …

Noveller »

[20 Feb 2009 | En kommentar | ]
I dräktighet (AC Collin)

”Jag tror att det var elefanterna”, säger hon och tittar ut genom kaféfönstret.
Jag har fastnat med blicken i min latte, serverad i en soppskål. Ytan känns vidsträckt som Atlanten.
”De kom gående på led i den där bokskogen, plaskade med sina stora fötter mitt i bäckfåran. Vilka majestätiska djur. ”
Hur ska jag orka bälga i mig den här, tänker jag.
”De är så smidiga i kroppen liksom”, säger hon och vaggar långsamt åt sidorna. Tyget i dräkten spänner när axlarna höjs och sänks.
”När måste du gå?” frågar jag och hon sneglar bort …