Noveller.nu » Malin Byström
Första sidan » Archive

Malin Byström

Noveller »

[22 Jul 2013 | 9 kommentarer | ]
Det är det här som är Afrika (Malin Byström)

På kvällen sitter de ute på den jättelika hotellverandan och äter en sen middag. Luften är ljum och full av ljud – cikador, dånet från vattenfallen, en svag vind. Han beställer in vitt, svalkande vin.

– Mmm, det här är Afrika, säger han. Skål!

Afrika: själva ordet är vackert. Hela vintern har Afrika funnits som en bild på hennes näthinna, inte så mycket Afrika som kontinent, mer möjligheten att få vara tillsammans med honom dygnet runt. Hon tar en klunk av vinet och det snurrar till i huvudet.

Noveller »

[31 Jan 2012 | 4 kommentarer | ]
Ska vi börja kalaset? (Malin Byström)

Siffrorna har krympt, därför händer det ofta att jag hamnar fel när jag telefonerar. Häromdagen var det en liten flicka som svarade. Hon hade tråkigt och blev glad över att få någon att prata med. Hon frågade mig en hel del saker: var jag bodde, hur gammal jag var, om jag hade barn. Jag svarade snabbt och enkelt. Men när hon frågade efter barnens namn blev det ett hål i hjärnan, det är obehagligt men händer mig då och då.
– Laura och Andrej, drog jag till med.
– Vilka konstiga namn! …

Noveller »

[8 Aug 2011 | Kommentarer inaktiverade för Dagar utan Raja (Malin Byström) | ]
Dagar utan Raja (Malin Byström)

Min lägenhet är vacker. Vita stenväggar och höga fönster där solen flödar in om eftermiddagarna. Breda fönsterbrädor. Balkongen vetter mot en bakgård där trämöbler är placerade i grupper; lobelia och krasse trängs i urnor utanför entréerna. En gammal kvinna brukar sitta i skuggan av björken som står mitt på gården och grannarna stannar och pratar med henne. Jag har pratat med henne ett par gånger jag också. Hon kom hit som krigsbarn, bryter på finska och har basröst. Hennes händer är översållade av leverfläckar.
 Jag fick lägenheten som en gåva. Av …

Noveller »

[6 Nov 2005 | Kommentarer inaktiverade för Fartvind (Malin Byström) | ]
Fartvind (Malin Byström)

Mormor nynnade lågt medan hon dukade. På spisen kokade potatisen och på bänken bredvid låg köttet färdigskuret i tunna skivor. En skål med ärtor stod där också och en med syltlök. Jag satt på den gamla vedlåren och sparkade med benen. Jag var finklädd, i en vit klänning med kort volang och med rosetter i håret.
– Hur många kommer det? frågade jag.
– Räkna tallrikarna, sade mormor.
Jag räknade, men jag hade svårt för att räkna och fick oftast inte ihop det.
– Fem, tror jag.
– Hur många är det som kommer då?
– …