Noveller.nu » AC Collin
Första sidan » Archive

AC Collin

Noveller »

[13 Jun 2013 | 2 kommentarer | ]
Snart, snart är jag på väg (AC Collin)

”Du är alltid välkommen hem igen”, säger far. ”Det vet du.”
Ögonen säger något annat. Han sitter vid köksbordet, rak i ryggen. Bröstkorgen är välvd, men ointaglig för mig. Skottsäker och skalvskyddad, som om han döljer den bakom ett osynligt harnesk.

Nyheter »

[1 Aug 2010 | Kommentarer inaktiverade för Skrivarsafari – ett sätt att umgås | ]
Skrivarsafari – ett sätt att umgås

Mellan den 12 och 16 juli 2010 höll Nafsmedlemmen AC Collin i en annorlunda skrivarkurs på Fridhems folkhögskola i Svalöv som ligger i nordvästra Skåne. Nafsaren Ingrid Lindqvist deltog och berättar om upplevelsen.

”Ni är nog den konstigaste gruppen här i år”, säger Daniel Söderlind, vikarierande producent på Fridhems folkhögskola.
Jag tror att kommentaren gör oss stolta, det verkar så på garvandet i gruppen. Vi har både skrivit och ”burit oss åt”. Det sistnämnda innebär att vi till exempel ritat porträtt av varandra utan att titta, låtit lerklumpar vandra från person …

Noveller »

[10 Feb 2010 | 2 kommentarer | ]
Ödesstund (Anna-Carin Collin)

Jag är alltid närvarande. Somliga sätter sin tilltro till mig. Andra inte. Hur jag förhåller mig till det kan vi lämna därhän. Men det är sant som man säger, man kan inte älska alla här i världen.
Se på kvinnan i skuggan under markisen, andra bordet från dörren. Hon har druckit sin tredje espresso på en halvtimme. Blicken flackar under hattbrättet. Då och då sneglar hon på sitt armbandsur med små briljanter runt urtavlan, i nästa stund uppåt gatan. Hon bär dimblå skinnhandskar. De matchar hennes dräkt med svarta passpoaler …

Noveller »

[20 Feb 2009 | En kommentar | ]
I dräktighet (AC Collin)

”Jag tror att det var elefanterna”, säger hon och tittar ut genom kaféfönstret.
Jag har fastnat med blicken i min latte, serverad i en soppskål. Ytan känns vidsträckt som Atlanten.
”De kom gående på led i den där bokskogen, plaskade med sina stora fötter mitt i bäckfåran. Vilka majestätiska djur. ”
Hur ska jag orka bälga i mig den här, tänker jag.
”De är så smidiga i kroppen liksom”, säger hon och vaggar långsamt åt sidorna. Tyget i dräkten spänner när axlarna höjs och sänks.
”När måste du gå?” frågar jag och hon sneglar bort …

Noveller »

[12 Okt 2007 | Kommentarer inaktiverade för Smärtkroppen återvänder (AC Collin) | ]
Smärtkroppen återvänder (AC Collin)

Varför sitter hon på golvet? Hon brukar aldrig sitta på golvet när vi är själva. Det är som hämtat ur en reklamfilm för chips. Han sitter i min favoritfåtölj och nu lutar hon sig mot honom, så att hennes nakna axel snuddar vid hans knä. De låtsas inte om det. Skrattar när jag dör för fjärde gången på fem minuter. Han jagar vidare och jag har bara ett liv kvar.
Hon stryker undan en hårslinga, fäster den bakom högra örat. Det är den sida hon helst visar när vi jobbar i …

Noveller »

[12 Dec 2005 | Kommentarer inaktiverade för Rabarber i helvetet (AC Collin) | ]
Rabarber i helvetet (AC Collin)

Här inne bågnar den spruckna väggpappen som skinnet på en gammal fåtölj. Jag minns hur pappa gjorde sig till och målade väggarna medan jag satt här framför fönstret och pillade bort skorporna efter vattkopporna. Smultronvitt, som det ska vara på landet. Som min hy, efter en vinter och en klåda som aldrig verkade ge upp.
Vid den här tiden på året brukade mamma baka smulpaj var och varannan dag. Jag drar tungan mot insidan av framtänderna och kan nästan känna det sträva motståndet. Blundar jag kan jag föreställa mig det blommiga …

Noveller »

[22 Nov 2005 | Kommentarer inaktiverade för I förpuppningsstadiet (AC Collin) | ]
I förpuppningsstadiet (AC Collin)

Det här måste vara helvetet på jorden. Jag trodde att inspirationen skulle hoppa jenka av lycka, steppa loss på klipphällarna, men fötterna är som fastbultade i det här jävla terrassgolvet. Inte en rad har jag skrivit sen jag kom hit. Från andra sidan sundet hörs skratt, så klart, och tragikomiskt nog ett dragspel. Välkommen till verkligheten när den är som mest schablonartad.
Solfan har lyst hela dan och min hud är svedd. Håret är risigt och under den här veckan har fotsulorna hunnit hårdna till något som skulle göra sköldpaddor gröna …

Noveller »

[19 Sep 2005 | Kommentarer inaktiverade för Strax innan de åt melon (AC Collin) | ]
Strax innan de åt melon (AC Collin)

Det är den fjärde dagen och allt är som vanligt. Han går tre meter framför henne, precis som alla andra morgnar. Hon har sin korallröda favoritbikini med Scampimärket på höften och omlottkjol i matchande snäckmönster. Det blonda håret är uppsatt. Hans solsvedda skinn är några nyanser mörkare än igår, speciellt på axlarna. Strandbagens remmar skär in av tyngden och lämnar röda, breda avtryck i huden.
Hon gav honom Erik Lallerstedts kokbok med recept på smalmat i julklapp. Den gjorde honom bara mer intresserad av mat.
”Pappa, vet du att dina höfter dallrar …

Noveller »

[1 Sep 2005 | Kommentarer inaktiverade för Det kvittar för Mary (AC Collin) | ]
Det kvittar för Mary (AC Collin)

Han kör upp på den gamla järnvägsbron. Det är en omväg, men han tycker om ljudet och vibrationerna när däcken rullar över syllar och bultar. Om han håller ratten stadigt och är lätt på foten så vågar han blunda hela sträckan mellan södra och norra brofästet. Hundratjugo meter. Nuförtiden låter han bli när Mary åker med. Fan, som hon brukade skrika. Men när hon grep tag om hans överarm så hojtade han tillbaka.
”Sluta! Jag kan ju köra genom räcket!”
”Men blunda inte då!”
”Du vill ju ha spänning!”
Och sen skrattade han. Det …