Home » Om novellen

Om novellen

Novellen som litterär genre

Av Malin Byström 2006-01-26

Malin Byström resonerar kring novellen som litterär konstform. Texten är ett urdrag från hennes c-uppsats i litteraturvetenskap från 2003. Malin är medlem i NAFS och några av hennes noveller finns publicerade här på noveller.nu.

Novellen som litterär genre

Novellen har del i alla litterära genrer, menar Ingvar Holm och Jeanette von Heidenstam. De skriver att novellen har ”tätheten i ett poem, viljan att underhålla genom en berättelse- där liknar den romanen- och därtill det snabba tempot och överraskande förloppet i teaterns dramaturgi.” Dock är novellen en egen litterär genre och jag har försökt beskriva vad som kännetecknar denna. Jag inleder med en redogörelse över novellen- novellens ursprung, novellgenren, novellens format, tema och berättarteknik samt novellen idag – och avslutar med en analys av min novellsamling, kopplad till detta. Istället för att utröna om mina texter är noveller eller inte har jag utgått från att det förhåller sig så, och helt enkelt applicerat de novellbegrepp jag presenterar på mina texter (noveller).

Novellens ursprung
Novellen kan ses som en grundläggande form av berättande, där ursprunget är folksagan och myten. Det är lätt att föreställa sig övergången från muntlig berättelse till konstnärligt utformad text, folksaga eller kort historia exempelvis, skriver Otto Oberholzer. Som art har novellen förmodligen mycket gamla anor och har utvecklats på skilda håll. I det medeltida Island skrevs till exempel, vid sidan av de längre sagorna, även korta så kallade tåtar. En del berättelser i den gamla arabiska sagosamlingen Tusen och en natt innehåller drag av intrig och realism och skiljer sig egentligen inte från det som senare kommit att kallas noveller.

Benämningen novell kommer från Italien, där ”novella” betyder nyhet. När genren fick namnet novell i italiensk och fransk förrenässans var det just betydelsen ”nyhet” som var det viktiga. Allt som var kort och sammanträngt kunde leda till en novell; en spännande notis, ett besynnerligt människoöde etcetera. En av de allra första novellsamlingarna var Boccaccios Decamerone (1348-53), vilken innehöll 100 noveller. Flera av de novellsamlingar som utkom de närmaste århundradena därefter hade denna som förebild.

Dock var det inte förrän under 1800-talet som novellen mer slutligt tog form och började bli allmänt spridd. Orsaken till det var främst tryckeriernas framväxt.

Novellgenren
Novellen och romanen är de vanligaste genrerna inom fiktionsprosan. Rent allmänt kan novellen beskrivas som en kortare och romanen som en längre text. Dock är det inte helt lätt att definiera vad som kännetecknar en novell. Forskningen om novellgenren präglas av två tendenser. Den ena är att låta andra genrer stå som förebilder, till exempel romanen eller dramat, den andra är en strävan efter att hitta generella/ karaktäristiska drag för novellen. Dock sammanfaller ofta de båda inriktningarna.

Koncentration och intensitet kan ses som huvudkriterier i de flesta genrebeskrivningar av novellen. Vid sidan om koncentration är betoningen av ögonblicket/ händelsen något som ofta nämns. En enkel (typologisk) definition av novellen är helt enkelt ”en episk tekst, der indeholder en central begivenhed.” Harald Elovson beskriver novellen som ”kort litterärt formad berättelse som i sammanträngd form skildrar en spännande händelse med anknytning till verkligheten, ett koncentrerat händelseförlopp, en konfliktsituation eller egenartade mänskliga karaktärer.” Harry Steinhauer har summerat olika teoretikers försök att definiera en novell via ett eller flera kriterium. Exempel på kriterium är att novellen beskriver en enkel händelse samt att novellen beskriver individer och inte människotyper.

Man brukar beskriva två grundtyper av novell. Den klassiska (episka) novellen fokuserar yttre händelser, är dramatisk, välstrukturerad och slutar ofta med en poäng. Den lyriska (moderna) novellen däremot belyser människors inre konflikter. Den är lösare i formen och saknar poäng. Ofta har den ett öppet slut. Exempel på författare av den första typen av novell är Maupassant och av den andra typen Tjechov. Den lyrisk- moderna novellen kallas även Tjechovtraditionen, eftersom han varit stilbildande för denna. Ofta beskrivs den som ett utsnitt mänskligt liv. Poängen finns främst i det outtalade, det som anas mellan raderna.

Novellen har ofta förknippats med en ofullgången eller ofärdig text, med övning inför det större (egentliga) verket. Men denna så kallade brist har också kunnat vändas till fördel. Inom högromantik och högmodernism föredrog man det ofullbordade och experimentella. Samma tendens återfinns i det sena 1900- talet.

Tema och berättarteknik
Något dominerande tema för noveller går knappast att beskriva, men vissa liknande eller
allmänna drag kan skönjas. Givetvis skiljer sig berättartekniken mellan den klassiska och den lyriska novellen. Dock skapar formatet vissa gemensamma förutsättningar.

I jämförelse med romanen innehåller novellen oftast ett begränsat antal personer. Någon utförligare bild av tidsförloppet ges oftast inte, eftersom novellen inte har samma krav på bredd som romanen. Dock påpekar Hallberg att korta noveller som liknar romaner i miniatyr inte är ovanligt, där novellen kan beskriva ett helt livslopp. Eftersom texten i en novell varken syftar till tidigare kapitel eller behöver peka framåt inbjuder genren till en direkthet i både rums- och tidsbehandling.

Berättarrösten i en novell kan vara såväl en verklig person som en person i den historia som han/hon berättar. Ofta är det ett ”jag” som berättar. Jaget behöver dock inte vara en person som läsaren kan föreställa sig, utan kan lika väl vara en allvetande stämma.

Novellens format
Novellen beskrivs ofta som en kortare text. Vad gäller längd finns dock inga exakta riktlinjer.
Peter Hallberg skriver att den mindre längden hos novellen är ett kännetecken i jämförelse med romanen, men påpekar samtidigt att omfånget kan variera avsevärt; från några få sidor till undantagsvis flera hundra. Inom engelsk och amerikansk novellteori syftar redan namnet (short story) till längden, men även utom dessa länder finns novelldefinitioner som tar fasta på formatet. Exempel på detta är att definiera novellen via antal ord, till exempel mellan 5000 och 30 000 ord. En mycket kort novell – på en halv sida eller mindre- kallas även novellett.

Genom att definiera novellen via dess längd utesluts dock en del noveller från genren, påpekar Marie Lund. Hon anser även att längden, eller det faktum att vara kort, inte kan vara någon inneboende egenskap för en text.

Novellens format gör att den lämpar sig för form- och stilexperiment. Allmänt betraktas novellen som den bästa ”författarskolan”, eftersom formen är användbar. En kort berättelse kräver inte lika stor satsning som en roman. Novellen behöver dock inte ses som fristående.
Att samla flera noveller efter varandra i en bok skapar möjligheter till olika uttryck. Genom ordningsföljden kan novellerna kontrastera till varandra eller föra en dialog. Novellsamlingen kan ses som ett sätt att bearbeta en given problematik från flera olika utgångspunkter.

Ett modernt sätt att beteckna korta texter är som kortprosa. Beata Agrell m.fl. beskriver kortprosa som ”prosatexter i begränsat format och/ eller koncentrerat framställningssätt”. I praktiken inbegriper definitionen många olika genrer: novell, skiss, essä, prosadikt etcetera.

Novellen idag
Den korta novellen har under 1900- talet fått en ökad genomslagskraft i Sverige. En orsak till det kan vara tidens behov av tempo. Under 1990- talet inleddes en ny era för den svenska novellen och utgivningen av noveller har ökat under hela decenniet. År 2001 gavs ett tjugotal nya svenska novellsamlingar ut, vilket var en nedgång. Förra årets (2002) utgivning består endast av några få samlingar. Om detta är en trend eller ej är svårt att säga i nuläget.

Kortprosa är en av de vanligaste kulturyttringarna idag, menar Agrell. Hon hävdar att även ”långprosa” som är formad av kortprosastrategier är vanligt, exempelvis romaner som är sönderstyckade i småbitar. Nittiotalets novellistiska genombrott är framförallt en realistisk strömning, anser Dan Jönsson, det vill säga en strävan att beskriva världen som den ser ut. Medan tidiga (svenska) nittiotalsnoveller ofta utspelade sig i Stockholms innerstad beskriver sena nittiotalsnoveller ofta miljöer i periferin- förorter, tredje världen, den svenska landsorten
etcetera.

Litteratur
Arnborg, Beata ”Kortprosans formtopp”, i 00- tal, 2002:11, s. 42-47

Agrell, Beata m.fl., ”Begränsningens konst och prosakonstens gränser: 1900-talets kortprosa i skandinavisk litteratur: Ett projekt under uppbyggnad”, http://www.hum.gu.se/~litab/Projektbeskrivning, 2002-12-28

Augustsson, Lars- Åke, Att skriva romaner och noveller, Stockholm, 1997

Dines Johansen, Jørgen, Novellteori efter 1945: En studie i litterær taxonomi, Köpenhamn, 1970

Elovsson Harald, ”Novell”, ur Litteraturvetenskapens fackuttryck: Artiklar i urval ur svenskt litteraturlexikon, red. Louise Vinge, Lund, 1971

Hallberg, Peter, Litterär teori och stilistik, Göteborg, 1972

Holm, Ingvar & von Heidenstam, Jeanette, Det berättas i Sverige: Svensk novellkonst under 100 år, Stockholm, 1988

Holm, Ingvar & von Heidenstam, Jeanette, Det berättas i Världen: Utomeuropeisk novellkonst under 100 år, Stockholm, 1998

Jansson, Ulf, Den levande litteraturen, Stockholm, 1999

Johansson, Peter Gustav, Det sjunkna alfabetet: En bok om konsten att skriva, Stockholm, 1996

Jönsson, Dan, ”Mutation i hemkommunen”, i 00-tal, 2002:11

Lund, Marie, Novellen: Struktur, historie og analyse, Espergaerde, 1997

Oberholzer, Otto ”Kortprosa som litterär genre i historiskt och poetologiskt perspektiv”, ur Kortprosa i Norden: Fra H.C. Andersens eventyr till den moderne novelle, International study conference on Scandinavian litterature 14 , Odense 1983

Romberg, Bertil ”Novell”, http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=272382,
2003-02-22

Röjdalen Carin, ”Men jag ville hjälpa”: Studier i Lars Ahlins 1940-tals novellistik, Göteborg, 1997

Steinhauer, Harry, ”Towards a definition of the novella”, Seminar, 1970:6

Virdborg, Jerker, ”Ögonblickets dramatik”, i 00- tal, 2002:11

En kommentar »

  • Mikael said:

    Jätteintressant information, jag har nyligen lagt upp en berättelse på internet (se hemsidan/website) som jag har haft svårt att kategorisera. Den kallas Det Ljuva Livet och är absolut för lång/pågående för att vara en novell och kanske även en roman. En följetong kanske är mer korrekt? Jag vet inte om det finns olika typer av följetonger i text-form, men någon här kanske vet?

    Häls.

    /M.

Ge din kommentar!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.