Home » Miljöbeskrivningar och sinnesintryck

Miljöbeskrivningar och sinnesintryck

miljo
Av Roger Forslund

Med en bra miljöbeskrivning tar du med dig läsaren vart du vill och till vilken tidsålder och tidpunkt du vill. Du får läsaren att leva sig in i den stämning du vill skapa; det kan vara en ljuvlig plats eller en riktigt kuslig. Välj därför platser och tidpunkter i din berättelse med stor omsorg. Låt det vara en bestämd årstid, bestämt klockslag, bestämt väder. Det är skillnad på ”höst, midnatt, åska” och ”försommar, sol, picknick”.

Låt miljön bidra till situationens stämning, dess känsla. Kom ihåg att miljön kan beskrivas med mer än syn och hörsel, använd fler sinnen. Fundera över var mötet skall ske. Val av en bra plats ger dig möjlighet att låta intressanta saker hända. Men igen: överarbeta inte. Överdriver man miljöbeskrivningarna så stoppar man upp berättelsen, tynger ned den och lämnar inget till läsarens fantasi.

Miljön kan du låta framkomma genom gestaltningar blandat med skeenden och dialoger.

Det kanske ligger närmast till hands att beskriva det roliga i soligt sommarväder och det tråkiga i regnigt höstdunkel, men glöm inte bort att också jobba med kontraster. Kanske kan uppbrottet komma på ett tivoli fyllt med skratt. Och kanske kan lyckan och glädjen infinna sig under ett begravningskaffe.

Bygg upp en stämning genom att först välja några karakteristiska detaljer. Försök att gestalta vad du ser, hör och känner på platsen. Lyft fram detaljer som ger liv åt berättelsen, såsom känslor, dofter, ljud. Måla med ord! I stället för att t ex skriva ”en vacker vårmorgon” kan du beskriva platsen så att den som läser förstår att det är morgon, vår och vackert väder utan att du nämner något av de orden.

Det är ganska viktigt att det händer något i den miljö du beskriver, låt den inte vara död: ”Han klev in i trapphuset och stannade, porten smällde igen. En våning upp surrandet av en borrmaskin och någonstans skällde en hund.”

Välj gärna platser som du själv känner till, det gör ditt skrivande mycket lättare. Och känner du inte till dem så kanske du kan besöka dem, göra research.

Glöm inte att använda sinnesupplevelser när du beskriver miljöer och skeenden. Ja, även personer. Tänk bara hur platt och ointressant ett porträtt av en uteliggare och alkoholist skulle bli utan doften av urin och finkel. Det är lätt att begränsa sig till ett av sinnena, synen, som dominerar vår vardag, men kom ihåg hur effektfullt det kan vara att känna en doft, höra ett ljud, känna något mot huden.

Ur Tove Janssons Dockskåpet:

“Tidningen kom klockan fem, det gjorde den varje morgon. han tände nattlampan och fick tofflorna på sig, mycket långsamt hasade han över det glatta cementgolvet samma väg som vanligt mellan kavaletterna, deras skuggor svarta som hål. Han hade polerat golvet efter gipsgjutningen. Det blåste och gatlyktan utanför ateljén svängde skuggorna och drev dem undan och drog ihop dem igen, det var som att gå genom en skog i månsken och storm. Han tyckte om det. Apan hade vaknat i sin bur och hängde vid gallret, hon jämrade sig inställsamt. Apfan, sa skulptören och gick ut i tamburen och tog upp sin tidning.”

Vad vi har runt omkring oss säger en del om vilka vi är: En bibel på sängbordet, en kniv i byxfickan, foton på barnbarnen ovanpå pianot.

Försök att få allt i din scen att smälta samman – känslor, miljö, personer, sinnesintryck.

Avslutningstips: När du avrundar din historia kommer läsaren känna igen sig och känna en helhet om du avslutar den på samma plats som där allt började.

Ge din kommentar!

You must be logged in to post a comment.