Home » Att skriva gestaltande

Att skriva gestaltande

glad

Att vara lusen på pannluggen

Av Elisabet Norin

Gestaltning handlar om att visa för läsaren vad som händer i en berättelse. Det handlar om att våga släppa krafter lösa, att skapa karaktärer med driv och världar som överraskar och berör och att våga hålla fram texten för läsaren att själv dra slutsatser och göra insikter.

Det handlar alltså inte om att redogöra. När texten redogör för mig som läsare blir jag inte indragen i skeendena, jag tröttnar.

Om det bara står att huvudpersonen är ”glad och lycklig” så lämnar det mig oberörd.

Jag vet inte vad författaren menar med det – men om texten istället visar mig vad en glad och lycklig person gör och har, hur hon lever, pratar och tänker – då blir jag engagerad och intresserad.

Jag vill se, jag vill vara lusen på pannluggen och möta livet tillsammans med huvudpersonen, gå i hans/hennes skor. Så släpp på tyglarna och lämna åt läsaren att tolka innebörderna.

Läsaren vill dessutom känna sig intelligent som själv kan tolka och förstå att det är fråga om en glad och lycklig person genom att se hur hon beter sig, lyssna till hans/hennes tankar och egna ord. Jag vill själv komma till slutsatsen att ”Jamen, vilken lycka!” och bli lite glad jag också.

Här kommer ett exempel:

Det är inte första gången jag ser en dåligt skriven rapport, men denna är sämre än vanligt. Inte för att jag har något emot syftningsfel. Jag vet hur det är, om man vill undvika syftningsfel måste man ibland offra flytet.

Lina Wolff, novellen ”Ingenmansland”, i Många människor dör som du, Albert Bonniers förlag, 2009

Tre meningar och läsaren har en bra bild av personen, jaget i texten: en rätt petig karaktär, som dessutom har koll på rapportskrivning. Kanske till och med lite självgod? Under hand jag läser får jag justera min tolkning. Och allt det, utan att det talats om för mig som läser, jag får själv räkna ut saker och ting.

Lita på din förmåga att visa. Om du låter texten bli långrandig, övertydlig och förklarande kommer läsaren att ge upp. Om gestaltningen engagerar mig kommer jag att stanna kvar.

Så våga stanna kvar i situationer och scener och visa vad som händer. Låt läsaren höra vad som sägs, se vad som sker, bli berörd, känna lukten, smaka, falla, älska, bli förvirrad, hata. Visa istället för att berätta. Jobba med de fem sinnena.

Men skriv inte ut allt. Du ska synliggöra, skapa bilder som går att begripa – även av det ”bildlösa” och svårdefinierade. Var konkret och utnyttja din egen distans, var kallsinnig som en antik gud som styr och ställer i människornas värld. Ge utrymme och tid för läsaren att själv fylla i.
Du måste vara noga med hur du formulerar dig. Språket är ditt verktyg, språket är formen som skapar innehållet med hjälp av ordval, tempo och tonfall.

Det är inte du som skriver som ska vara djupsinnig. Du ska måla språkliga bilder som läsaren kan tolka in djupsinnigheter i.

Lär av de texter som redan finns. Undersök moderna författare av olika slag – studera hur de bär sig åt. Kom ihåg att berättelsen är till för den som läser.

Var uppmärksam på de omedvetna drivkrafter som styr människors dagliga liv: folk är inte alltid vad de utger sig för, motiven till reaktioner och handlingar är ibland höljda i dunkel, både för oss själva och utomstående. Och även fiktiva gestalter kan behöva stråk av den här komplexiteten som ibland innebär att man exempelvis säger en sak och menar en helt annan, eller förnekar det mest uppenbara.

Lycka till!

Ge din kommentar!

You must be logged in to post a comment.