Förstasidan » Noveller

Under bordet (Mårten Dahlrot)

24 juli 2014 Inga kommentarer

underbordet

När solen lyser genom bordsduken blir dagen blekt gul. Man kan följa rutmönstret med fingret. Då blir det som ett stort system av trappor som går tätt, tätt. Upp och ner.

– Kom ut nu Christoffer, säger mamma.

Hennes röst är vanlig igen. Darrningen är borta och hon låter inte sitt allvarligaste nu. Terese och Gustav spelar spel inne i vardagsrummet. De har försökt locka honom med det. Sagt att han kan få välja. Uno kan de spela om han vill. Eller Yatzy. Mamma går tillbaka till dem.

– Kommer han? frågar Terese.

– Snart, säger mamma.

– Kan han inte få välja mat? undrar Gustav.

Men maten är redan bestämd. Mamma tycker att de ska lyxa till det i dag. Beställa pizza.

– Då tar jag en Calzone till dig, det blir bra va? Du kan få läsk också, det vill du va?

Han önskar att han hade några leksaker där under bordet. Lego-gubbar som kunde gå i trappor. Från riddarlegot kanske. Då kunde trapporna vara i en borg och sen kunde den svarta draken komma.

~

Mamma ropar när Gustav slår.

– En tvåa så får du stor stege.

Christoffer brukar vinna. Han är bra på Yatzy. Expert nästan. C för hans namn och P för pappa. Ibland har de spelat en hel sida. Tre omgångar i ljuset från sänglampan. Har pappa inget Yatzy nu?

~

Tyst så att de inte hör smyger han ut, bort till köksskåpet där russinen finns. Flickan på asken ler snäll mot honom. Prassel när han öppnar påsen och häller ut en stor svart hög i handen.

– Han tar något nu, säger Gustav.

– Låt honom vara, säger mamma, han behöver nog vara i fred.

– Har du det bra därinne? ropar hon sedan.

Christoffer svarar inte utan kryper bara tillbaka in under bordet.

~

Den sötklibbiga smaken fyller munnen. Han äter ett i taget. Sedan provar han att slicka på russinen och pressa ihop dem. Kanske kan man bygga en gubbe av dem. En liten blind svart gubbe med skrynkliga klumpar till händer och skrynkliga klumpar till ben. Då skulle den kunna gå i trapporna.

~

Men det fungerar inte. Kroppen faller isär när han ska sätta fast armarna och huvudet ramlar hela tiden av så till slut mosar han gubben mot golvet. Bankar på den med knytnäven så att den smetas ut. Blir som oljan som måsen hade på magen när de hittade den på stranden nedanför campingen. Den var död sa pappa. Och sedan hjälptes de åt att gräva ner den i sanden med grävpinnarna som Christoffer hittade i skogsbrynet.

– Vad gör du? ropar mamma.

Hon kan få ropa. Christoffer skrapar upp russinkladdet med naglarna och tvättar bort det sista svarta med spott.

– Kan du inte vara med och spela istället? Vi saknar dig här inne.

~

När Christoffer lyfter på duken kan han se ut i hallen. Han ser sina egna skor, springskorna som mamma köpte, han ser Tereses jympadojor och Gustavs svarta kängor, de med järn längst framme. Mammas skor är också där. De gröna med snören och de svarta som hon har på jobbet.

– Yatzy, skriker Terese från vardagsrummet.

– Fan, nu vinner du. Varför kan jag aldrig ha tur? klagar Gustav.

Egentligen får man inte svära. Det vet Christoffer. Men mamma säger ingenting den här gången.

– Det är ju bara ett spel Gustav, det ska vara trevligt.

– Ja men det är det ju inte när man bara får ettor hela tiden, säger Gustav. Han är arg nu.

– Det är ju ingen mening när det är typ fel på tärningarna när jag ska slå.

– Gustav, ropar mamma när sovrumsdörren smäller igen.

– Gustav, kom tillbaka nu.

När det inte kommer något svar ger hon upp. Säger inte ens något om att slå i dörrarna.

– Jaha, då vann väl du då.

~

Christoffer hör hur de plockar ihop och reser sig. Så kommer mamma ut i köket igen. Skuggan syns genom duken när hon sätter sig ner på huk och skymmer solljuset.

– Hur är det med dig gubben?

Han svarar inte.

– Det bli bra ska du se. Du…

Mammas röst är sitt mjukaste.

– Det är många mammor och pappor som… Du kan väl komma ut nu.

Försiktigt lyfter han på bordsduken och kryper in i mammas famn.

– Det blir bra vännen, viskar hon, det blir bra.

Comments are closed.